Av våra 5 barn är det bara 2 som har varit intresserade av tv:n. Det är de
två som har varit lugnast, tidigast på att prata och även haft störst ordförråd så jag tror inte heller att det är skadligt, om än i måttlig dos. Med första barnen, tvillingarna, var det lätt - vi bestämde vad de fick se! De fick se Mora Träsk, Teletubbies och Wiggles (jättepoppis i Australien), som jag verkligen rekommenderar om de nu ska se på tv.

Med de barnen som kom senare var det svårare eftersom storebror redan hade intresserat sig för Batman, så har det blivit en del sånt för dem också. Det hade varit helt ohållbart att hålla dem från tv-rummet. Jag tycker att barnen är jätteduktiga att själva säga till om det är något skrämmande och då får inte storebror se något mer förrän de har somnat. Han som är 3 år går därifrån och säger till oss att det är skrämmande och lillen (1,2 år) börjar gråta om det blir hemskt (vilket kanske skett 2 ggr). Jag tycker att det är svårt för en vuxen att veta vad barnen blir rädda för, eftersom 2 av mina har varit jätterädda för en vuxen som klätt ut sig till Igelkott! Vem kunde gissa det innan? Inte jag i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar