Otacksamt att vara förälder?

Visst kan det kanske kännas otacksamt att vara förälder ibland när man har ansträngt sig extra mycket för barnet, men det inte passar humöret just då. Det kommer bättre tider, om än kanske det känns avlägset för både småbarnsföräldrar och tonårsföräldrar. Enligt en undersökning börjar man uppskatta sina föräldrar när man är 22 år. Kanske för att man runt den åldern flyttar hemifrån? Jag tror att om man inte uppskattat dem tidigare, så blir det i alla fall när man själv fått barn och förstår vilket jobb de haft. För att uppfostra barn är verkligen mer än ett heltidsjobb. Dina föräldrar har ju varit med och format dig till den du är idag. Både kroppsligt och socialt och du är väl stolt över dig själv?

Små barns tv-tittande.

Nu kan man läsa, i en artikel i Aftonbladet, att tv-tittande för små barn kanske inte är så farligt som man tror. Där menar en forskare att 1-1,5 timmes tv-tittande är OK, men att någon förälder bör vara med när barnet ser på tv, så man kan förklara.

Av våra 5 barn är det bara 2 som har varit intresserade av tv:n. Det är de två som har varit lugnast, tidigast på att prata och även haft störst ordförråd så jag tror inte heller att det är skadligt, om än i måttlig dos. Med första barnen, tvillingarna, var det lätt - vi bestämde vad de fick se! De fick se Mora Träsk, Teletubbies och Wiggles (jättepoppis i Australien), som jag verkligen rekommenderar om de nu ska se på tv.

Med de barnen som kom senare var det svårare eftersom storebror redan hade intresserat sig för Batman, så har det blivit en del sånt för dem också. Det hade varit helt ohållbart att hålla dem från tv-rummet. Jag tycker att barnen är jätteduktiga att själva säga till om det är något skrämmande och då får inte storebror se något mer förrän de har somnat. Han som är 3 år går därifrån och säger till oss att det är skrämmande och lillen (1,2 år) börjar gråta om det blir hemskt (vilket kanske skett 2 ggr). Jag tycker att det är svårt för en vuxen att veta vad barnen blir rädda för, eftersom 2 av mina har varit jätterädda för en vuxen som klätt ut sig till Igelkott! Vem kunde gissa det innan? Inte jag i alla fall.

Skrämmer du dina barn?

Läser i en artikel att föräldrar inte läser traditionella sagor för sina barn längre. I alla fall inte de engelska föräldrarna som svarat i undersökningen som artikeln bygger på.

Jag har tidigare bloggat om att det ofta är en hel del dolda budskap i dessa äldre sagor och filmer. Många gånger är ofta de knubbiga djuren eller figurerna lite klumpiga och ibland dummare. Likadant med styvmammor, hur trevliga är de? Det tycker jag är fruktansvärt att barnen ska sitta och titta på och influeras av. (Inte sagt att mina barn inte gör det.) Då tycker jag det är lättare att läsa en av de traditionella sagorna, för då kan man ju som förälder själv bestämma vad man ska läsa och inte och ändra på lite som man vill efter barnets ålder och känslighet.

För mig hör det till allmänbildningen att barnen ska ha läst Rödluvan och Vargen, Den Fula Ankungen med flera som jag själv läste som barn. Jo visst, jag drömde att Vargen jagade mig, men jag kom över det också. Man kan inte skydda barnen mot allt och jag tror det hör till utvecklingsfaserna att barn blir rädda för allt möjligt. Mina 5 små barn har varit rädda för skuggor, döden, inbrottstjuvar och att det ska börja brinna. Själv fick jag inte se V (en tv-serie där rymdvarelser åt råttor, för er som kommer ihåg) förrän pappa hade spelat in det och redigerat bort avsnitten då de åt råttorna! Då var jag ganska gammal.

Julklappen du som förälder inte ville ha till ditt barn!

Nu har den varit. Julafton 2008 som många har stressat inför, längtat efter och tyvärr kanske fasat för. Många gånger känns det hysteriskt före jul. Nästan som om det inte finns ett liv efter jul, men nu är vi här och inväntar det nya året som kommer snart.

Barnen har kanske fått julklappar som de älskar, men du som förälder hoppas att de snart ska glömma bort. Många tror att jag, som har många små barn, hatar leksaker som låter. Tvärtom, säger jag! Inget har kunnat roa dem så mycket som dessa leksaker. Om de roar sig=mor mer egen tid! Far däremot gillar inte dessa ljudliga leksaker. Vilka leksaker mor inte ville att barnen skulle få i julklapp? Småsaker! Jag blir galen på småsaker! Åker de inte in i dammsugaren, så är jag livrädd att lillen, 1,2 månader ska kvävas av dem. Läs artikel om vad andra föräldrar helst skulle vara utan av de leksaker deras barn fick. Kommentera gärna.

Bästa Reklambyråerna!

Sedan vi startade Kotteshoppen.se har vi fått upp ögonen för reklam och PR på ett helt annat sätt än vi hade som konsumenter. Konsumenter är vi förstås, som föräldrar med många barn, forfarande i allra högsta grad, men det är ganska kul att se hur det är "på andra sidan" också. Hur viktigt det är att sticka ut för att synas. Några som verkligen kan detta är Goss, en reklambyrå som 2 år i rad toppat listan Reklamsuperettan. Se de övriga 9 som listas i artikel.

Detta vill du inte få i julklapp!

Att fråga vad barn vill ha i julklapp är ju inget konstigt. De skriver önskelistor och man kan riktigt se hur de drömmer sig bort, om de inte bläddrar ivrigt i en leksakskatalog och pekar på allt! Kanske lämnas önskelistan sedan till tomten, morföräldrarna eller farföräldrarna? Men handen på hjärtat, är det något du som förälder inte önskar att ditt barn ska få? Kanske stryker du något från barnens önskelista innan den ges vidare? Här kan du i alla fall se vad andra föräldrar inte vill att deras barn ska få.

Är du en "fattig" förälder?

Visst kan det kännas tungt att inte kunna ge barnen samma saker, vara på lika många aktiviteter och inte bo lika stort som barnens kompisar. Du behöver i alla fall inte ha dåligt samvete mot barnen för det. En undersökning som gjorts visar det att det är små skillnader mellan vad barn upplever att de har för standard i jämförelse med kompisarna. För att läsa mer om detta kan du titta in här.

Förälder - Hur ofta säger du Nej?

Tänk på hur ofta man som förälder måste säga Nej! Ibland känns det kanske som man inte använder något annat ord. Å andra sidan ser vi ofta artiklar och intervjuer där vi får tips om hur vi ska lära oss att säga Nej till människor runt omkring oss för att inte utnyttjas och bränna ut oss.

Rolig kontrast blev det då med en reporter som provat att säga Ja! till allt i en hel vecka. Vad hände då? Jo, han höll nästan på att krascha sitt liv.

En sak är säkert: Om jag började säga ja till allt så skulle i alla fall barnen bli glada!

Läs hela tänkvärda artikeln på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3586877.ab