Uppfostringsknep!

Ja, tyvärr hjälper det ju oftast inte så bra med tjat, men ibland är det ju det enda man orkar göra. I det tillfället får man tänka om. Nu finns det en Trappa som man kan uppfostra med! Låter det konstigt? Kolla in artikeln i Aftonbladet, men läs färdigt först hur jag brukar gå tillväga med mina barn.


Eftersom jag inte är utbildad pedagog utan bara vanlig mamma, som försöker få HELA familjen att hjälpa till med hushållsarbetet, vill jag reservera mig för om detta är pedagogiskt riktigt eller ej, men det fungerar i alla fall!


Barnen som är 1,5 år (han är befriad), 3 år, 4 år och tvillingarna 6 år får städa sina rum varje lördag innan det blir tal om lördagsgodis eller Pokemonkort (i 6-årige killens fall). Vill de sedan ha mer godis eller kort får de också vika tvätt och para ihop udda sockar. Det är faktiskt ganska kul för att 6-åringarna frågar själv var tvätten eller sockarna är och vill verkligen göra det :).

4-åringen har själv börjat plocka ur Diskmaskinen och 3-åringen brukar lägga i och dra ur tvättmaskinen. Det tycker han är kul. 1,5 åringen rycks med och plockar också upp saker och lägger i lådor för att i nästa sekund välta ut allt, till allas förargelse, men så har de alla gjort. Man får inte heller glömma bort att de minsta (de som är 4, 3 och 1,5 år) behöver att jag är med dem och "guidar" deras städning). I alla fall de två minsta är för små än för att ta sådana intiativ.


Nu skulle man ju kunna tro att vi har välstädat hemma efter att ha läst detta, men alla som har varit här vet att så är inte fallet. Om vi städar i vardagsrummet drar någon ut saker i snabbare takt i köket. Därför har jag också gjort så att man får + (plus, i vår köksalmenacka=mer godis eller peng) när man städat extra och tanken är att innan det är dax för tv ska alla ha hjälpts åt att plocka upp från golvet. Något som jag ibland inte orkar styra upp eller så har de hunnit sätta sig lugnt i soffan och då "väcker jag inte den björn som sover" om ni förstår vad jag menar.

Min önskan är att jag och (förhoppningsvis maken också) får in rutin på detta för vi är många som kan stöka till, men också många som kan plocka ihop, så när man får alla hjul att rulla så går det av bara farten. Tror tyvärr inte att Trappan i artikeln fungerar på maken för han gör gärna annat medan vi andra städar (inte för det sagt att han inte städar, men han städar när hans kropp (pg a sjukdom) tillåter).

Vill inte alla ge råd till Nyblivna Föräldrar?

Är det inte så att de flesta du träffar som nybliven förälder vill ge dig några goda råd att följa? I bästa välmening förstås. Det är bara att lyssna på rådet och sedan ta åt sig det som man själv tycker verkar vettigt.

Värre blir det när sköterskorna på BVC säger olika saker när du vänder dig till dem som är professionella och vill ha svar på din fråga (se artikel).

När mina första barn, tvillingarna, föddes och låg på barnmottagningen för att de var för tidigt födda var jag tvungen att pumpa ut bröstmjölk var 3:e timme tills de skulle komma igång och äta själva. Då bytte sköterskorna även blöjor på barnen för att de skulle piggna till och vilja äta. Vad de glömde att berätta för mig, som nybliven mamma, var att man inte behövde byta kissblöja på natten. Så fort mina barn verkade vakna till, trodde jag det var dax att byta blöja. Även med barnet som jag fick efter tvillingarna (alltså mitt 3:e barn) bytte jag blöja flera gånger på natten tills en kompis ifrågasatte mig, när jag berättade vad jag gjorde. Tänk vad mycket tid, pengar och sömn jag hade sparat om någon hade talat om för mig att man inte behöver byta blöja så ofta.

Små barns tv-tittande.

Nu kan man läsa, i en artikel i Aftonbladet, att tv-tittande för små barn kanske inte är så farligt som man tror. Där menar en forskare att 1-1,5 timmes tv-tittande är OK, men att någon förälder bör vara med när barnet ser på tv, så man kan förklara.

Av våra 5 barn är det bara 2 som har varit intresserade av tv:n. Det är de två som har varit lugnast, tidigast på att prata och även haft störst ordförråd så jag tror inte heller att det är skadligt, om än i måttlig dos. Med första barnen, tvillingarna, var det lätt - vi bestämde vad de fick se! De fick se Mora Träsk, Teletubbies och Wiggles (jättepoppis i Australien), som jag verkligen rekommenderar om de nu ska se på tv.

Med de barnen som kom senare var det svårare eftersom storebror redan hade intresserat sig för Batman, så har det blivit en del sånt för dem också. Det hade varit helt ohållbart att hålla dem från tv-rummet. Jag tycker att barnen är jätteduktiga att själva säga till om det är något skrämmande och då får inte storebror se något mer förrän de har somnat. Han som är 3 år går därifrån och säger till oss att det är skrämmande och lillen (1,2 år) börjar gråta om det blir hemskt (vilket kanske skett 2 ggr). Jag tycker att det är svårt för en vuxen att veta vad barnen blir rädda för, eftersom 2 av mina har varit jätterädda för en vuxen som klätt ut sig till Igelkott! Vem kunde gissa det innan? Inte jag i alla fall.

Genusforskningens Drömfamilj!

Webbredaktören och hennes mans förstfödda barn tillsammans var en pojke och flicka (tvillingar). Vilket har inneburit att de redan från första dag har haft leksaker som är typiska "tjejleksaker" och "killeksaker". Under hela deras uppväxt har båda två varit hemma och delat på hushållssysslor och arbete. Efter tvillingarna har det kommit 3 killar. Vad de leker mest med och är mest intresserade av vet vi mycket väl och också vår åsikt om att killar och tjejer är olika redan vid födseln. Läs mer om diskussioner om detta här.