Uppfostringsknep!

Ja, tyvärr hjälper det ju oftast inte så bra med tjat, men ibland är det ju det enda man orkar göra. I det tillfället får man tänka om. Nu finns det en Trappa som man kan uppfostra med! Låter det konstigt? Kolla in artikeln i Aftonbladet, men läs färdigt först hur jag brukar gå tillväga med mina barn.


Eftersom jag inte är utbildad pedagog utan bara vanlig mamma, som försöker få HELA familjen att hjälpa till med hushållsarbetet, vill jag reservera mig för om detta är pedagogiskt riktigt eller ej, men det fungerar i alla fall!


Barnen som är 1,5 år (han är befriad), 3 år, 4 år och tvillingarna 6 år får städa sina rum varje lördag innan det blir tal om lördagsgodis eller Pokemonkort (i 6-årige killens fall). Vill de sedan ha mer godis eller kort får de också vika tvätt och para ihop udda sockar. Det är faktiskt ganska kul för att 6-åringarna frågar själv var tvätten eller sockarna är och vill verkligen göra det :).

4-åringen har själv börjat plocka ur Diskmaskinen och 3-åringen brukar lägga i och dra ur tvättmaskinen. Det tycker han är kul. 1,5 åringen rycks med och plockar också upp saker och lägger i lådor för att i nästa sekund välta ut allt, till allas förargelse, men så har de alla gjort. Man får inte heller glömma bort att de minsta (de som är 4, 3 och 1,5 år) behöver att jag är med dem och "guidar" deras städning). I alla fall de två minsta är för små än för att ta sådana intiativ.


Nu skulle man ju kunna tro att vi har välstädat hemma efter att ha läst detta, men alla som har varit här vet att så är inte fallet. Om vi städar i vardagsrummet drar någon ut saker i snabbare takt i köket. Därför har jag också gjort så att man får + (plus, i vår köksalmenacka=mer godis eller peng) när man städat extra och tanken är att innan det är dax för tv ska alla ha hjälpts åt att plocka upp från golvet. Något som jag ibland inte orkar styra upp eller så har de hunnit sätta sig lugnt i soffan och då "väcker jag inte den björn som sover" om ni förstår vad jag menar.

Min önskan är att jag och (förhoppningsvis maken också) får in rutin på detta för vi är många som kan stöka till, men också många som kan plocka ihop, så när man får alla hjul att rulla så går det av bara farten. Tror tyvärr inte att Trappan i artikeln fungerar på maken för han gör gärna annat medan vi andra städar (inte för det sagt att han inte städar, men han städar när hans kropp (pg a sjukdom) tillåter).

Mamma - världens viktigaste jobb?

Alla som har barn kan nog hålla med om att det verkligen är ett heltidsjobb med barn. Jag har alltid undrat varför det heter föräldraledig - då ledig är det minsta man är. Speciellt med det första barnet (barnen om man får fler). Som fembarnsmamma möts jag ibland av förvånade reaktioner över att jag inte är överviktig efter alla födslar. En annan konstig fråga som jag fått är: - Vad äter ni till frukost?

I en artikel i Aftonbladet kan man läsa om andra klyschor och frågor som olika yrkesgrupper upplever och får frågan. Om och Om igen. Riktigt kul så titta in.

Svårt att välja mellan alla bloggar?

Nu hjälper de 100 mest betydelsefulla Bloggarna i Sverige dig att välja. De har tagit fram de 5 bästa vardagsbloggarna och nominerat dem till Bloggportalens pris. Du hittar dem i denna artikel.

Vill du läsa om en vanlig mammas liv med 5 småbarn är du välkommen in till min personliga blogg Livet med 5 barn under 6 år (klickbar länk), där jag ligger längst upp bland de mest lästa bloggarna.

5 barnsMamma i Karrären!

Läser en artikel om mammor som går kurser för att förstå sitt värde på arbetsmarknaden. Jag tycker att det låter fruktansvärt, eftersom det borde vara en självklarhet att man som mamma ska känna sig lika viktig på jobbet före, som efter mammaledigheten. Annars är det antingen arbetsplatsen eller ens egen inställning det är fel på (i det sistnämnda fallet kanske det behövs kurser, för ingen ska behöva känna så).

Jag kommer ihåg en arbetskompis till mig som hade väldigt dåligt självförtroende innan hon fick barn och det påverkade hennes humör. När hon kom tillbaka efter mammaledigheten var hon en helt annan människa. Glad och utstrålade både självkänsla och stolthet! Utan kurser eller någon mer utbildning blev hon receptionschef.

Själv föredrar jag, i motsats till ovan nämnda artikel, att se det som att det är pg a mitt mångåriga jobb som receptionist, där jag alltid var van att hålla många bollar i luften, som gör att jag idag "oftast" både kan hålla tålamodet och 5 små barn (som vill något samtidigt) under kontroll utan att bli galen. Jobbet hade jag före barnen. Mammaledigheten har bara inneburit att jag jobbat på ett helt annat sätt, vilket innebär att jag aldrig varit ifrån arbetsmarknaden.

Drivkraften i vårt företag!

En av drivkrafterna i vårt företag är att kunna erbjuda kläder, skor och andra produkter som du inte hittar överallt och som kanske gör dig och ditt barn/barnbarn lite gladare.

I morse blev jag själv varse om hur mycket det kan glädja och stärka ett litet barn att få ha kläder som man trivs i. 4-åringen ville inte gå till dagis eftersom det var länge sedan han var där samt att han skulle gå själv för att lillebror var sjuk. Han protesterade mot alla kläder jag tog fram åt honom. Till slut sa jag att han fick välja själv! Då valde han en tröja med Wall-E (han säger att roboten är hans bästa kompis) och byxor med Polisen från Pippi Långstrump på bakfickan! Vips var han stolt och glad att få gå på dagis och mammas hjärta kändes mycket lättare.

Mamma - känner du igen dig?

Innan jag fick barn kunde jag bara inte förstå att syrran (som hade barn) kunde ha så mycket grejor som låg på golvet. Jag tyckte också att mina kompisar som hade barn var dåliga på att höra av sig och gav dem stl 56 (många barn hinner knappt ha dem) när de fick fler bebisar. Jag hade massor av åsikter om att mina barn inte skulle sitta framför tv eller datorn några längre stunder och absolut inte äta någon annanstans än vid bordet.

Nu, 5 barn senare, måste jag säga att jag har helt andra åsikter och förståelse för varför det blir annat stök, andra regler med barn och släpper ibland (enligt maken alldeles för ofta på ovanstående regler) för att få några minuter ledigt.

Vad tycker du är annorlunda? Känner du igen dig i ovanstående eller dessa mammasanningar från artikeln i Alltombarn.se. Jag kunde i alla fall skriva under på nästan alla!

Tips på Potträning!

Jag har tränat 5 barn att gå på pottan hittills och tycker att det har gått jättebra med 3 st, 1 är för liten än och den 5:e tog det lite längre tid, samt att det blev ett par bakslag.

Till att börja med har jag alltid satt dem på pottan så snart de har kunnat börja sitta ordentligt, 6-8 månader. Visst har det varit en hel del jobb, men jag tycker att det har varit värt det att de har blivit torrare fortare. Mina barn har säkert också haft motivation av varandra eftersom de första var tvillingar och de satt och pratade och sjöng på pottan. Sedan var de ju bara 2,5 år när 3:e började sitta på pottan så han ville ju göra som storasyskonen, vilket i sin tur ledde till att 4:e barnet, 2-åringen i stort sett skippade pottan och satte sig och balanserade på toan istället.

Mina tips till potträning:
*Börja sätta dem på pottan när de kan sitta ordentligt.
*Prova att sätta dem på pottan efter maten. Ofta händer det saker.
*Gör det roligt att sitta på pottan (sjung eller läs).

Om det inte hjälper så ta till hjälpmedel som My Wee Friend (ett klistermärke som man klistrar i pottan och som visar en figur när barnet kissar).

Totalvägrar barnet? Kanske vill det sitta på toan, som mamma och pappa istället. Skaffa toasits som man kan lägga på toan med mindre hål, men om barnet ändå inte vill....vänta och pröva när barnet blivit äldre. I denna artikel (klickbar länk) hittar du fler tips.

Lycka till!

Få som adopterar!

Läser att det I år har varit färre svenskar än tidigare som adopterat (se artikel). Vad beror detta på? Om någon är mer påläst om detta skulle jag bli glad om ni kommenterade. Är det svårare nu att adoptera?

Jag måste säga att jag blev förvånad eftersom 2008 är det år då jag personligen varit mest i kontakt med kompisar, bekanta och andra personer som önskat eller har adopterat. Vi på Kotteshoppen.se hade även förmånen att få sponsra ett barnhem i Sydafrika med lite filtar och barnkläder. Det var ett snällt par som tog ner dessa saker samtidigt som de hämtade hem sitt efterlängtade barn. Här hittar ni länken till Adoptera från Sydafrika .

Själv har jag tyvärr aldrig varit till Sydafrika, men till Gambia som ligger i Västafrika. Där fick jag på nära håll se många barn som for illa, men också föräldralösa barn som verkade ha det bra i SOS Barnbyar. Barnen hade en "mamma" och bodde i ett hus tillsammans med flera andra barn. Där fick de gå i skola och lära sig läsa och skriva, vilket inte är en självklarhet i Gambia

REAN som kom av sig....

Nu strömmar ordrarna in och vi jobbar så fort vi hinner. Tur att vi har ångan uppe efter julhandeln eftersom vår REA med 50 % på alla kläder i lager (om du handlar över 200 kr) kom ut ett par dagar senare än vad som var tänkt. Detta pg a sjukdom i familjen. Stackars Lillkillen (1,2 år) fick lunginflammation samt öroninflammation och blev inlagd tillsammans med mamma. Efter ett par dygn på sjukhuset är han nu tack och lov på benen och klättrar lika mycket som innan.

Tävla på internet!

Är du mamma och har en fin bild på ditt barn tillsammans med dig. Nu kan du vinna en kamera med denna bild. Var med och tävla på alltombarn.

Din dotter - en levande docka?

Världens första Barbiebutik finns nu i Buenos Aires, Argentina. Där kan ditt barn kan klä ut sig och sminka sig till Barbie, medan du som mamma minns barndomen när du tittar runt i Barbiemuseet. Kan det vara något för Sverige? Åsikterna är nog lika många som det finns Barbiedockor. Se artikel.